Historia‎ > ‎

Fornminnen

"Fornforskning: Den enda vetenskap som går framåt ju mer den går bakåt."

Sök fornminen på Riksantikvarieämbetet http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
 
Bilden ovan är från en sökning på Riksantikvarieämbetet. Om ni klickar på bilden ovan, så kommer ni till deras sida med Malungsvägen.
På deras sida kan man få information om de markerade forminnen (R)


TRE GRAVAR FRÅN ÄLDRE JÄRNÅLDER RAÄ 166:1, 2 och 4   Östra Viby, Sollentuna sn, Uppland


Kulturmiljön Viby-Ekbacken

Viby gård tillkom under yngre järnålder (ca 500-1100 e Kr)



Från www.sollentuna.se hemsida


Här har människor bott i 3 500 år Fornlämningarna berättar att människor har bott, odlat marken och idkat handel i Sollentuna i mer än 3500 år. Med över 2 000 kända fornlämningar tillhör Sollentuna en av de fornlämningstätaste kommunerna i landet.


Järvafältet är ett gammalt kulturlandskap med många fornlämningar
Fynd av stenyxor vittnar om att de första människorna här troligen var stenålderns jägare och fiskare. De första fasta bosättarna kom under bronsåldern. Under järnåldern befolkades Järvafältet mer allmänt. Då började skogarna öppnas upp och odlingsmarken gjorde framsteg. Både Bögs gård och Väsby gård ligger på platser där järnåldersbönder bodde. Här finns gravfält från den tiden. Norr om Väsby gård och öster om Norrtorp finns två fina fornborgar från järnåldern.
Stora gravfält i Edsviken

Engelska parken i bostadsområdet Edsviken är ett av de största fornlämningsområdena i Sollentuna. Här finns 114 gravar och är det äldsta vårdade gravfältet i Sverige. Strax intill ligger Kummelbyåsen med 22 gravar ett område vid Drotsvägen med ca 10 högar.

Fornlämningarna i Skillinge-tuna

I Skillinge intill Sollentuna kyrka finns ett gammalt gravfält med två gravfält. Här låg förmodligen en stormansgård, det gamla Tuna, som givit Sollentuna dess namn.
En mycket värdefull runhäll återfanns 1924 vid Skillingeberget intill Sollentuna golfbana.

Vid Skillinge golfbana finns flera gravfält och lämningar efter byarna Skillinge och Tuna. Resterna av Skillinge by är fortfarande synliga i form av husgrunder.

Nordväst om dessa finns ett gravfält. Det har varit begravningsplats för befolkningen i Skillinge under senare delen av järnåldern (800 - 1050 e Kr). Gravfältet har ca 60 synliga anläggningar. Dessa domineras av högar och runda stensättningar.

På 1800-talet bestod Skillinge by av tre gårdar. I dag finns bara en enkelstuga kvar.

I början av 1940-talet genomförde riksantikvarieämbetet och Stockholms stadsmuseum arkeologiska utgrävningar. Man ville finna platsen för en eventuell förhistorisk gård. Därför inriktade man sig på området mellan Skillinge och Sollentuna kyrka.

Ca 500 meter väster om kyrkan fann man lämningar av förhistorisk bebyggelse. De bestod av två anläggningar: en från början av vendeltid (550 - 800 e Kr) och en från vikingatid (800 - 1050 e Kr). Den vikingatida anläggningen anses vara resterna av en gård som kan ha hetat Tuna. Ordet Tuna betecknar just en gårdsplats.

Vid utgrävningarna undersökte man också några gravar på gravfälten nordväst och väster om Sollentuna kyrka. Det nordvästra gravfältet innehåller ca 150 anläggningar, vilka utgörs av högar och runda stensättningar. Det västra gravfältet har ca 30 anläggningar i form av högar, runda och fyrkantiga stensättningar. Dessutom finns en tresidig stensättning, en sk treudd. Treudden har större stenar i hörnen och något insvängda sidor.

Eftersom gravarna på det västra gravfältet innehöll rika fynd, däribland en praktfull vapenuppsättning, antog man att husbönderna på Tuna begravdes där. Gravarna på det nordvästra gravfältet däremot, uppvisade ett fattigt fyndbestånd. Man antog därför att gårdens tjänstefolk begravdes där. Samtliga undersökta gravar kan dateras till sen vikingatid (900 - 1050 e Kr). Sannolikt var Tuna under denna tid centralorten i Sollentuna. Sydost om det västra gravfältet finns en runhäll.


Fornborgar och runstenar


Det finns flera fornborgar i Sollentuna. De två främsta är Rotebro Skans i Rotsunda och Borgberget i Sjöberg på gränsen till Danderyd.
På Järvafältyet, norr om Väsby gård och öster om Norrtorp finns två fina fornborgar från järnåldern


En runsten som det ofta berättas om är Jarlabankes sten i Sätraskogen. Jarlabanke var en storbonde i Täby i mitten på 1000-talet.
Vid Kummelby kyrka står en ståtlig sten som återfanns 1953 och dateras till 1000-talet.
Nära sjön Snuggan inne i skogen står en stor mycket vacker sten.
Det finns också runstenar i Edsbergsparken och intill Sollentuna kyrka.



 

   
 
 
 
 
 
 


Kung Agnes hög

Strax söder om Sollentuna centrum reser sig "Kungshögen", en gravhög från forntiden.
Den påminner om Uppsala högar och är kanske lika gammal.
Vem ligger där? En bondehövding? En småkung? Eller kanske Uppsalakungen Agne?

Kung Agne

Kungshögen kallas också Kung Agnes hög. Snorre Sturlason berättar i sin Ynglingasaga om Agne, kung av Uppsalaätten.

Från ett krigståg i Finland hade Agne rövat med sig kungadottern Skjalf och med henne några av hennes tjänare. Under hemfärden gjordes strandhugg "på östsidan av Törn väster om Stocksund".

Det blev dryckeslag, kungen fyllnade till och snart sov han tungt i sitt tält. Då lät Skjalf sina män överrumpla honom. De fäste ett rep i en guldring som han bar om halsen, hängde honom i ett träd och tog sedan till flykten i nattmörkret. Kungens lik blev sedan bränt på strandängen.

Saga eller sanning

Om kung Agne inte bara är en sagofigur, så skulle han enligt en beräkning ha levat omkring 400 e Kr. Sitt snöpliga slut kan han ha mött vid Edsvikens strand i Sollentuna. Det har i varje fall ett par forskare menat. Namnet "Kung Agnes hög" kunde i så fall vara riktigt.

En storman

En Uppsalakung i Kungshögen - det är möjligt - men det ligger närmare till hands att tänka sig en man från trakten. Högen är mäktig, och att det är frågan om en stormansgrav är alldeles klart.

Kungshögens monumentalitet är inte det enda som tyder på att Sollentuna var en central bygd i forntiden. Här möttes färdleder till lands och till sjöss. Genom Edsviken och Norrviken gick sjövägen in mot hjärtat av Uppland, svearikets kärnområde.

En hersbyhövding

Det är frestande att koppla ihop Kungshögen med den gamla byn Hersby (nu hembygdsgård), som ligger 300 m längre söderut. Det är inte omöjligt att namnet Hersby innehåller det fornnordiska namnet hersir (= hövding) och betyder hövdingbyn eller hövdinggården. Fyra forntida gravfält är grupperade kring Hersby inom 300 meters avstånd. I ett av dessa ligger Kungshögen. Söder om Hersby, vid järnvägen, ligger en medelstor gravhög. Den skadades vid järnvägsbyggena på 1860-talet och i början av 1900-talet. Vid det senare tillfället gjordes en undersökning (1905). Det visade sig vara en mycket rik mansgrav från 600-talet, och man hittade bl a en glasbägare, spelbrickor och ett bronsbeslag till en praktsköld.

Kungshögen inte utgrävd

Vid Kungshögen finns också 14 mindre högar och 2-3 stensättningar. Gravfältet blev det första här i landet som gjordes till föremål för modern fornminnesvård då det röjdes och restaurerades under ledning av riksantikvarien Sigurd Curman 1928, men någon utgrävning gjordes inte.

Gravskicket

Liksom flertalet gravar i grannskapet är Kungshögen troligen en brandgrav. När den döde skulle brännas kunde han få med sig riklig utrustning; vapen, smycken, färdkost. Över resterna av bålet byggde man upp en gravhög (eller lade en stensättning).

1000 - 1500 år gammal

Kungshögen är av samma typ som de storhögar som i Sverige är karakteristiska för folkvandringstiden, d v s 400-550 e Kr. Kungshögen kan vara något eller några århundraden yngre men den har säker kommit till före hednatidens slut på 1000-talet.


Kanske inte fornminne ännu....

Maratonstenen

Minnessten från Stockholmsolympiaden 1912.


Vid Sollentuna kyrka i Norrviken står denna minnessten där det olympiska maratonloppet hade sin vändpunkt.
Den bär inskriptionerna: Marathon Vändpunkten och 1912. Konstnär var Torben Grut, som även ritade Stockholms stadion.

Minnesstenen kom upp året efter Stockholmsolympiaden 1912.

Maratonstenen kom till på initiativ från Olympiska kommitéen som anslog en summa på 200 kr för ändamålet.
Då den summa inte räckte uppvaktades dir. Jäger från Granitaktiebolaget som valde att skänka monumentet.

Så här skriver DN med anledningen av avtäckningen 10/11 1913

"Monumentet ter sig mycket anslående, där det reser sig på en liten torvbelagd kulle vid landsvägen intill Sollentuna kyrka. Det är en dorisk pelare med fina och vackra linjer, som skönjs på långt håll, när man kommer på vägen från Stockholm. För våra maratonlöpare kommer säkerligen denna vändpunktspelare att vara mycket kärkommen och uppeggande vid de tävlingar, som försiggå på denna bana."
 

Jubileumsmarathon Stockholm 1912–2012


Lördag den 14 juli 2012 var det på dagen 100 år sedan maratonloppet vid OS 1912. Jubileumsmarathon följer så nära som möjligt 1912 års OS-bana
Läs mera på denna sida: http://www.jubileemarathon.se

http://www.youtube.com/watch?v=1c4p-Hh1n_Y&list=UU0aKux5DsZSGgOs0MiAWPhA&index=3

http://www.youtube.com/watch?v=UUKsKRh6qOA&list=UU0aKux5DsZSGgOs0MiAWPhA&index=1





Youtube klipp från Sollentuna kommun "Kommunens pärlor - Maratonstenen"